Lördagsnatt igen...
"Honestly, the only thing that gives me comfort, you guys, is while I'm sitting at home staring at the ceiling just wishing that I had someone to talk to, is knowing that none of you idiots realize how lucky you are!"
Det är otroligt hur hooked man kan bli på något/någon. Hur hjärnan låser sig på den där personen. Även fast vissa dagar den slår av de men den finns alltid där och kommer alltid komma tillbaks hur mycket man försöker glömma. Det är sjukt irriterande! Vad kan man göra åt saken? Låt mig bara vara. Det var inte meningen att det skulle bli, så varför haka upp sig?
Äsch, fuck this shit. I'm out!
0 som bryr sig:
Skicka en kommentar