Är för tillfället strandsatt i Sverige. Allt började för två veckor sedan (1:a april). Jag hade kommit hem till Geilo från Hemsedal, allmänt sliten och trött. Men bestämde mig ändå för att dra ut och åka en sväng på snowboarden. Det var galet fint väder så tänkte att en sån här dag i backen får man inte kasta bort. Medans jag åkte kände hur sliten jag var, jag stanna ofta och bara låg i snön och titta upp i solen. Men efter några åk bestämde jag mig för att köra lite i parken, hoppa och shredda lite. Jag åkte några gånger i parken och för en sista gång (för denna säsongen) åkte jag igen. Kom till sista hoppet, hade bra fart, kanske för bra fart. Uppe i luften kände jag att jag fick för mycket tyngd framåt och slog över. Landade med axeln först och hörde hur något gick sönder. Trodde det var mina hörlurar så reste mig åkte vidare, kollade min hörlurar för att se att dem var hela. Började då känna att axeln gjorde ont och var tvungen att sätta mig ner en bit bort från hoppet. Då förstod jag att min axel var kaputt. Försökte ropa på hjälp efter några som gick en bit bort. Hade sjukt ont så kunde inte resa mig men jag ropade och viftade med höger armen efter hjälp. De förstod inte i början att jag behövde hjälp men efter ett antal vinkningar kom de tillslut och jag sa att jag har skadat min axel ganska rejält och behöver hjälp. De hämtade en av de ?skiddoktornerna? whatever han kom och fråga vad som hänt och jag sa att jag antagligen hade brutit axeln och han fick tvingat upp mig och gå till sjukstugan. Jag fick ingen sån bår som jag sett många andra fått åka när dom skadat sig. nä jag fick resa mig med min helt söndriga axel o traska bort till sjukstugan. Väl där fick jag ringa efter Roar och Randi och be dem komma. Men efter några om och men kom de fram där att jag inte kan åka vanlig bil bort till sjukhuset så de ringde efter ambulans. Och det var när jag skulle in i ambulansen som det gjorde som ondast. Enda gången under denna tiden jag riktigt svor pga smärtan. Men tillslut gick de och kom till sjukhuset där de tog röntgen. Visade sig att jag hade brutit nyckelbenet. Fick smärtstillande insprutat och de sa att jag måste opereras. Så jag sattes i en taxi för att åka 20 mil till Hönnefors för att opereras. Jag satt med mitt brutna nyckelben på sjukhuset hela dagen/kvällen och in på natten för att få reda på att de inte skulle operera då utan dagen efter. Dagen efter kom farmor och pappa upp och jag opererades på eftermiddagen. Allt hade gått bra och fick åka hem dagen efter.
Så det ledde mig hit, till pappa. Har varit här sen efter operationen. Sömnlösa nätter, massa pillerknapprande och illamående. Men har börjat bli bättre så är på bättringsvägen. Min familj har verkligen ställt upp under denna tiden. De är de enda...
Älskar dem.
0 som bryr sig:
Skicka en kommentar