Det som vilar i det blå finns säkert längre bort men utan att man kan hålla den för det som inte finns går att hålla med lillfingret om jag nu skulle vilja men jag vill inte och därav tänker jag inte bråka om det för jag finner inga själ till varför just jag ska behöva gå den långa biten runt radhusen jag äger inte ens ett hus jag bara lever i något som har tak och gör bra ifrån sig när man behöver det och det behöver jag nu men ack så mycket termiter man kan hitta om man kollar under stenar för det är där man får sig en snyting eller två fast man kan ju alltid parrera med en god äppelkaka det tycker jag låter som en god idé men ge inte upp för då kan man inte springa dit man vill utan att ramla omkull och få sig ett skrapmärke i nyckelbenet för det är där bloder rinner fast lite mer runt halsen där jag slår dig i magen med en knytnäve med min fot fast o andra sidan får man lugna sig så man inte skadas på vägen för det hade ju vart en katastrof som heter duga och så får man akta sig för mörka gränder för där kan det finnas tofflor som inte är varma det vill säga med hål och inget plast liksom tänk dig det fast med något större HELT SJUKT men aja jag kortfattar mig kort för att sedan förlänga det lite till men oh nej allt gick sönder skitsamma tänkte jag o drog på mig ett smilband o traska vidare CIAO
söndag 18 september 2011
But oh no, it's alright Mr. Maker, he'll be fine.
Upplagd av
C
kl.
23:39:00
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 som bryr sig:
Skicka en kommentar